Tunarp i modern tid

Ridverksamheten på Tunarps Säteri har nu funnits i 50 år och mycket har förändrats under ett halvt sekel. För det första har intresset för hästar och ridning ökat enormt. I slutet av 1960-talet fanns det cirka 65 000–70 000 hästar i landet att jämföra med dagens 350 000 hästar. Ridsporten har blivit en riktig folksport vilket bidragit till att det idag finns ridskolor och ridhus även i minsta samhälle och att en stor del av vår befolkning är engagerade i hästar på något vis. Hos oss på Tunarp liksom på många andra gårdar har hästen ersatt kor och får som naturvårdare och bidrar till att hålla det svenska landskapet öppet. 

När ridverksamheten på Tunarp startades så började vi med två New Forest-ponnyer, 6 militärhästar från K4 i Umeå och 4 avelsston från Skåne. Även ridutrustningen kom från det militära med obekväma men rejäla manskapssadlar och ofta red ryttarna utan hjälm, iförda vanliga gummistövlar. Det stora ridhuset fanns heller inte under de första åren så magasinet ovanför parkdammen (vid stugan Valhall) användes som ridhus. En byggnad som mäter 12-29 meter där ridskoleeleverna fick lära sig snabba svängar på klubbhoppningarna. Idag är både hjälm, säkerhetsväst och säkerhetsstigbyglar en självklarhet och ute i skogen tas med mobiltelefonen med för säkerhets skull. Önskan om en ridupplevelse i vacker natur är dock densamma både förr och nu, och ryttare som kommer till Tunarp ska kunna utmana sig själva genom till exempel terränghoppning eller långa galopper i skogen och på fälten. Att ta ett bad med hästen i Stråken är uppskattat och idag mer exotiskt än när verksamheten började. 

Under 1970- och 1980-talet växte ridverksamheten långsamt fram. Det stora ridhuset byggdes 1974 och var på den tiden det största ridhuset i länet. Ridkurser och ridläger anordnades under några helger vår och höst samt under ett par sommarveckor. De flesta av gårdens hus användes i verksamheten. Till varje hus och torp kunde en häst bokas, och ville man ha mer än en häst fick man helt enkelt boka ytterligare ett hus! Unde1970-1980-talet anordnade ridklubben TFRK stora regionala tävlingar flera gånger per år under ledning av eldsjälen Lillemor Norman och andra ridentusiaster. Många ryttare reste från Jönköping med omnejd bara för att rida på ridskolan på Tunarp eller delta i klubbens tävlingar. 

I början av 1980-talet tog Bertils dotter Beata Thafvelin och hennes man Magnus Karltorp över verksamheten och familjen har drivit den tillsammans ända fram tills idag. Fokus har skiftat från avelsverksamhet till att utveckla ridkurserna, effektivisera stallskötseln och höja komforten på boendet. Idag behöver våra ryttare inte hugga sin egen ved för att värma upp huset och det tror vi att de uppskattar. Från ett fåtal kurser per säsong anordnar vi nu 40 ridkurser varje år med ca 4000 gästnätter samt driver en ridskola med 120 elever från närliggande kommuner. TFRK är fortfarande en aktiv förening och anordnar mindre klubbtävlingar och aktiviteter för ridskolans ryttare samt bidrar till ett ridskolan utvecklas genom sitt samarbete med Svenska ridsportförbundet. 

Ridkurserna och ridlektionerna på Tunarp har alltid letts av en eller flera ridinstruktörer och en lång rad har passerat under 50 år. Från Rolf Björs som var militär remontdressör och vår första ridinstruktör till Jens Bundgaard på 1970-talet och därefter Gunnar Hedlund och Britt Ehrenström som höll ridkurser på sommaren under många år. På 1990-talet arbetade ridlärare såsom syskonen Karin och Anna Matsson, Liane Blom, Caroline Sönnerfors, Madeleine Lindqvist och Johanna Jonsson (numera Larsson) i verksamheten. Under 2000-talet har Beata Thafvelins egna döttrar Lisbeth, Kersti och Amanda Karltorp samt svärdottern Ida Karltorp (tidigare Mossberg) och Marina Taube undervisat på ridkurserna. Andra ridlärare som är eller har varit engagerade i verksamheten under senare år är Emma Hartelius, Amanda Syrén-Kronqvist, Karin Angholt, Madeleine Ederyd, Anna och Moa Mossberg, Erik Brodin, Sarah Augustsson, Helén Davidsson och Julia Andreasson.  

Alla fantastiska ridlärare har naturligtvis bidragit till vår framgång men om man frågar våra ryttare så är nog hästarna minst lika viktiga, kanske viktigare. Under årens lopp har det fötts upp ungefär 125 hästar på Tunarp, framförallt av raserna New Forest-ponnyer och Svenskt halvblod. På 1970-talet såldes en del av dem medan hästarna som fötts upp på 1980-talet och framåt uteslutande använts i vår egna ridverksamhet. Ättlingar till gårdens första avelsston Rocette och Nettan lever fortfarande genom härliga ridhästar såsom KlarinetteOwett, Umbra, Velvet, Miranda och Leonardo. Även släktingar till New forest-stoet Venus lever kvar genom bröderna Neptun och Viggo (efter Power boy) och halvblodskorsningen Verdi. Fram till 1990-talet delade hästarna stallet med 40-50 tackor och tillkommande lamm, men några får finns inte längre kvar i företaget även om det sommartid fortfarande betar får på gården. I de stora hagarna på gården får hästarna beta tillsammans i flock under större delen av året. Det är en hästhållning som få kan unna sig men som vi tycker är självklar på Tunarp då det skapar trygga och välmående hästar. 

Vad väntar i framtiden då? Vi vågar kanske inte lova att vi kommer att fortsätta i 50 år till även om vi är övertygade om att längtan till Tunarp Säteri kvarstår då allt fler bor i stan och inte kommer i kontakt med djur och natur på ett enkelt sätt. Vi hoppas att vi genom fortsatt positiv ryktesspridning samt internet och sociala medier, som inte fanns vid starten, kan nå en ny generation ryttare som vill rida på Tunarp. Vi önskar att nya generationer vill uppleva det som startade som en idé för 50 år sedan och att verksamheten förblir lika uppskattad när nu Beata Thafvelin efter 35 år lämnar över till dottern Lisbeth Karltorp.