Historik

År 1961 köpte arkitekt Bertil Thafvelin och hans fru Kajsa Thafvelin Tunarps Säteri i Västergötland. De hittade gården av en ren tillfällighet men blev genast förtjusta i gårdens vackra omgivningar. Gården var i stort behov av renovering. Regnvattnet sipprade in genom taken, trädgården var igenvuxen och stalltaket var på väg att rasa in. Detta stoppade dock inte bondsonen Bertil som länge drömt om ett liv på landet med djur, natur och jakt. Tillsammans började Bertil och Kajsa arbetet med att renovera gårdens alla torp och hus samt säteriets huvudbyggnad.  På sikt skulle hela familjen flytta till gården permanent när barnen Fredrik, Beata och Cecilia gått ut skolan i Jönköping. 

Totalt fanns cirka 70 byggnader på gården inklusive alla små stallbyggnader och uthus kring torpen. Torpen låg vackert på den forna Eriksgatan och i närheten av sjön Stråken. I tre av gårdens större hus, Flygeln, Hammaren och Hylte, gjordes det om till lägenheter och sammanlagt tio av torpen rustades upp. I torpen fanns ingen elektricitet och standarden var enkel med vattenpump inomhus, fotogenbelysning, utedass, gasolkök och öppen spis. Trädgården bakom huvudbyggnaden som anlades av Israel Wahlman skulle också återställas i ursprungligt skick men det fick vänta ett par år. 

Till gården hörde 600 hektar skog och många rådde Bertil att låta plantera skog på markerna, men han höll inte med. Han ville istället hålla gården levande och ekonomiskt bärande men samtidigt ha ett öppet landskap vilket krävde betande djur. De första djuren som kom till Tunarp 1964 var dock inte hästar utan får, närmare 200 får betade snart på gården. Tankarna på att även ha hästar fanns dock tidigt och Tunarps första hästar var New Forest-ponnyerna Darlene och Venus som kom till gården 1966. Det fanns ett växande intresse för ridning i Sverige och Bertil anade att många skulle kunna uppskatta kombinationen av hästar och den vackra naturen på Tunarp. Ridklubben Tunarps Fältrittklubb (TFRK) startades vid samma tid och hade snart ett hundratal medlemmar från trakten kring Tunarp. Ridskolan utvecklades och man började med lokala ridtävlingar och Hubertusjakter. Stallbyggnaderna renoverades och det anlades paddock och hinderbana på gårdens marker. 

Runt 1968 fanns det inte mindre än 30 hästar på gården. Förutom New Forest-ponnyer hade stora hästar köpts in från det nedlagda regementet K4 i Umeå, de hette Ultra, Umbra, Maritza, Carina, Beres och Joker. Förutom att de var välutbildade inom dressyr på militäriskt vis så var de även inkörda. Från en auktion på Flyinge i Skåne köptes också Nettan, Rocette, Ponda och Tovi. Målet med aveln var att ha 80 hästar till början av 1970-talet men man sålde många och det stannade kring ett femtiotal som mest. När aveln var som allra mest intensiv hade man Flyingehingstarna Rockad, Unesco och Brabant under vår och sommar på gården och en särskild BB-hage. 

Det var också 1968 som verksamheten med familjeridläger på sommaren startade, det som skulle komma att sätta Tunarp på kartan för många ryttare. Idén var enkel, man hyrde ett torp eller en lägenhet i något av gårdens hus och i hyran ingick det även en häst och ridundervisning. Uthyrningen gick via företaget Reso och det kostade 300 kronor för en vecka för en familj med två-tre barn. Ridlägerverksamheten och ridskolan sköttes av tre helårsanställda under ledning av remontdressör Rolf Björs från Umeå.  På förmiddagarna var det uteritter som stod på schemat och på eftermiddagarna var det banridning och interna tävlingar som gällde. På fredagar gjordes långa dagsutflykter.  

Ett par år senare, i början av 1970-talet, hade ridverksamheten kommit igång på allvar och det fanns inte några tvivel om att konceptet fungerade. De flesta som besökte Tunarp var människor från storstan, främst stockholmare, men det var även en del tyskar och holländare. Trots att man knappt gjort någon reklam för sin verksamhet hade ryktet uppenbarligen spridit sig om ridparadiset i Västergötland. Än idag driver vi på Tunarp vår ridverksamhet utifrån samma grundidé som Bertil skapade i slutet av 1960-talet.