Att vakna upp till ett vinterlandskap redan i slutet av oktober väcker blandade känslor. Först irrititation över att det definitivt inte passar så bra med tanke på helgens kommande terränghoppningskurs. Kanske också lite irritation över världsliga saker såsom vinterdäck, långkalsoner under ridbyxor, en påträngande lust att börja sjunga julsånger och längta efter saffransdoft, fast det är på tok för tidigt. Men när det sedan visar sig att lite solsken, snö och minusgrader faktiskt är ett ganska uppiggande inslag under helgens hoppövningar (inte för att hästarna behövde bli mer pigga utan mer för oss ryttare!). Och när söndagen inleds med en näsintill magisk uteritt med gnistrande frost, snötäckta höstlöv och en kall, ljusblå himmel så känns det trotsallt härligt med vinterväder. Naturen här på Tunarp förändras ständigt efter årstiderna men skönheten den består året om. Ridmässigt var det en helg med många hopp både över hinder, innan hinder, efter hinder och även en del utan häst… Ni som var med förstår nog vad jag menar, spännande och roligt var det i alla fall! Snön kommer väl smälta bort men känslan av denna helgen kommer att sitta kvar som ett brett leende.

Samling på ett frostigt fält (Grytan)