Marita besökte Tunarp för första gången 1974. Då var hon nio år gammal och red på ponnyn Boy. Sommaren 2011, 37 år senare, är hon återigen här tillsammans med sina två döttrar och vi passade på med en intervju i sadelkammaren under fredagsputsen.

I mitten av sjuttiotalet kostade en ridvecka bara 400 kronor. ”Då åkte vi alltid två veckor”, berättar Marita och minns fortfarande hur resebroschyren såg ut som lockade familjen att besöka Tunarp den där första sommaren. Tunarp passade bra eftersom hela familjen kunde följa med och hon var för liten för att åka på ridläger själv. Familjen fastnade verkligen för Tunarp och det blev många sommarveckor där mellan 1974 och 1982. Därefter åkte Marita till Tunarp på egen hand ett par år i slutet av åttiotalet. ”Då red jag inget under övriga delen av året, så det blev mycket träningsvärk”, berättar Marita och skrattar lite. När hon sedan fick egna barn blev det ett längre uppehåll men när hennes döttrar blev stora nog återkom hon igen tillsammans med dem år 2006. Till och med nu då familjen har en egen häst kan de ändå inte riktigt motstå att komma till Tunarp på sommaren.

Marita och döttrar Cornelia och Amanda på väg ut på Sniteseljakt (med Liesel, Juni och Paloma)

Vad minns du från de första ridkurserna?
”Vi red både på banan, det vill säga Sjöängen, och ut i skogen precis som nu”, säger Marita och berättar sedan om ridläraren Jens Bundgaard som arbetade på Tunarp på den tiden. ”Han var väldigt mån om hästarna, vid minsta skavsår fick de vila och de fick dessutom alltid vila en timme efter att de hade ätit sin mat”, berättar hon och ler sedan åt minnet då Jens knöt fast den busiga ponnyn Kaj i sin egen häst med en benlinda under uteritten. Precis som nu var det de vackra uteritterna som lockade många att besöka Tunarp och på fredagarna var det alltid långritt som gällde. ”Innan uteritterna var det huggsexa och trängsel på stallplan för att få bästa platsen i ledet”, berättar Marita och säger att det är skönt att vi inte har det så nu. Hon berättar sedan att ryttarna var mer utspridda och bodde i alla gårdens torp och hus eftersom det på den tiden endast ingick en häst per boende. Det var bara några få lyckliga som lyckades köpa till en extra häst till sitt boende. Dessutom ingick det stalltjänst vilken innebar att ryttarna turades om att komma till stallet vid klockan sju för att hämta in hästar och sköta om stallet.

Vad har förändrats sedan dess?
”Lektionerna på banan har blivit bättre”, säger Marita och berättar att det var mer av ”fri ridning” på lektionerna under sjuttio- och åttiotalet, det vill säga mindre instruktioner och mindre av det pedagogiska upplägg som finns idag. Säkerhetstänket är också annorlunda tycker Marita och berättar att hon minns uteritterna med Bertil Thafvelin då de hoppade över en eller annan fårgrind istället för att öppna dem. (Där fick vi som trodde att hans ”vilda” uteritter mest varit en myt.) Dessutom, som Marita berättat tidigare under en av veckans uteritter, så har träden hunnit växa upp ordenligt på sina ställen, vilket säger en hel del om hur länge hon faktiskt varit här.

Vad är det bästa med Tunarp?
”Uteritterna”, fastslår Marita som tycker att Tunarp är fantastiskt med sin varierande terräng där ingen ridtur blir den andra lik. ”Att kunna hoppa i terrängen är också väldigt roligt”, fortsätter hon och vi diskuterar gårdagens hoppning på Stora terrängbanan. Marita berättar sedan att hon känner till få andra ställen dit hela familjen kan åka för att rida tillsammans. ”Det blir alltid en härlig gemenskap på Tunarp mellan människor som delar samma intresse”, säger hon och tillägger att det oftast är en trevlig blandning av folk på Tunarp.

Favorithäst?
”Jag har nog ingen riktig favorit”, säger Marita först och räknar upp en lång rad av ponnyer och hästar som hon ridit genom åren. Boy, Ceres, Hiram, Hazard, Grålle, Granit, Dandy, Bagatelle, Kaskad, Espri, Beatrice… Listan är imponerande lång. ”Jag kärar nog faktiskt ner mig i alla hästar som jag rider”, säger hon sedan och vi kommer fram till att det är en fantastisk egenskap hos henne, sett ur ett ridinstruktörsperspektiv i alla fall, eftersom hon nästan alltid blir nöjd med den häst hon får på hästutdelningen. Under årets sommarvecka har Marita ridit Paloma och Newton och mycket riktigt så har hon fallit för dem båda. Med ryttare som Marita är det med andra ord tur att vi allt som oftast introducerar nya hästar i verksamheten, så att hon kan hitta nya favoriter varje gång hon kommer hit.

Kort fakta om Marita
Ålder: 46 år
Bor: I Västerås
Rider: På irländska D-ponnyn William, som hon har tillsammans med sina döttrar på Hamre ridskola.
Familj: Maken Hans, döttrarna Amanda 16 år och Cornelia 14 år. Morfar Göte följer även han med till Tunarp.
Yrke: Lärare